Nu börjar det bli så mycket att jag inte ens hinner skriva i dagboken. En vecka kvar till premiären och massor kvar att göra. Skulle behöva direktkoppla en diktafon till hemsidan för att hålla den uppdaterad. Eller nån som gick två steg bakom och bara skrev vad jag gjorde. Det kanske finns såna som man kan hyra. Där har vi en affärsidé. Spökbloggare.

Idag har jag och Bibbi provlagat menyer så det står härliga till. Och klockat. Cordon Bleu på 13.59 t ex. Inte nytt personligt, men bra nära. Allt måste ju passa in på en timmes direktsändning. Det går inte att göra om eller säga att vi gör det färdigt sen. Då är ju programmet slut. Jag har kanske fattat det hela tiden, men det känns som att poletten trillar längre ner för varje dag som går. Och idag tror jag den trillade hela vägen.

Det är ingen lek det vi ska göra nästa måndag. Men det ska bli väldigt roligt!

Mitt gäng i Stockholm jobbar som små illrar för att få allt på plats. De är bra. Känns tryggt. Man fattar inte hur mycket det är som ska klaffa inför en direktsändning och det är nog en ruskig tur det.